Tom på ord!

Nått som verkligen skrämma skiten ur mej e att livet kan ta outgrundliga vägar fruktansvärt fort! Blir fullständigt hysterisk när ja än en gång inser hur skört livet e... Alldra mest rädd gör mej tanken av att nått faktiskt kan hända me min familj, även mina vänner! Även om man följer konsten alla regler för att de inte ska hända nått så KAN FAKTISKT NÅNTING hända! Den tanken e nått som kan knäcka mej, LÄTT... När ja kommer i en period som ja verkligen e LIVRÄDD för allt å inget känner ja nästan att de alldra bästa skulle va om ja låser in hela min familj i ett vadderat rum! Efter en stund med den tanken inser ja att man faktiskt kan få en sjukdom åxå.. Då blir ja ännu mera rädd eftersom ja inser att det inte e nått man kan styra över! Tillsist så blir de bara:
Släpp de! SLÄPP DE!!!
Även om man e en fullständigt hysteriskt livrädd hönsmorsa så kan man väl inte gå hela livet å oroa ihjäl sig över vad som KAN hända heller?
(Usch! Nu va de de där "kan:et" igen... *ryyys!*) Man måste ju kunna leva livet åxå?
ELLER?!?!

Hmm, nu e orden slut...
TA VARA PÅ DAGEN SOM OM DEN VA DEN SISTA! Man vet aldrig vad som kan hända... =(