.....

Hmm, sov relativt bra inatt ändå trotts allt... va väl helt slut efter att vaknat 04.30 o inte somnat om natten innan... Å gått på hel spänn hela dan när ja visste vad som skulle hända... Just nu känns allt bara överjävligt! Ja vet att de va för allas bästa... men de spelar ingen roll, de gör de inte lättare för de! För mej spelar de ingen roll de gånger hon morrade åt barnen, ja älskar henne lika mycket för de! Ja vet att de inte var för att va elak från monis sida, ja vet att de va för att de va hennes sätt att visa att *de här tycker inte ja om* Ja tror inte att hon tyckte illa om barnen, hon var bara så osäker... De känns rent ut sagt för jävligt alltihop, att behöva välja ett sånt val...
Men de va för hennes skull me, ja märkte på henne att hon var väldigt osäker på barnen... Å eftersom vi e hennes andra hem så ville ja inte att hon skulle behöva flytta en gång till! När vi köpte henne så åt hon inte nån mat på en vecka... Hon var väldigt osäker i sej själv fast de blev bara bättre å bättre när hon kom till oss... Men vissa saker sitter ju kvar, om de nu hände nått som var otrevligt i hennes ögon me barn när hon var liten så försvinner ju inte misstänksamheten mot barn t.ex.
Ja vet att de va för både Monis, barnens å vårat bästa me.. men just nu känns de inte som nån tröst! De hän e fan de värsta ja gjort!
De kommer förhoppningsvis att kännas lite lättare tids nog men de kommer nog ta ett tag e ja rädd...

Imorrse va ögonen helt svullna på mej för att ja hade gråtit hela kvällen igår...
Sorry bara svammlar...